I want to sleep..

Att vara sjuk säger sig självt, men som grädde på kanten av tårtan kan jag heller inte sova.
Ja, klockan är fem i fyra och jag är så pigg att jag skulle kunna hoppa på alla fyra från Manchester till London (ironi.)
Hjärtat ligger och snarkar som vanligt och jag blir bara mer och mer avundsjuk på han som bara ligger där så skönt och kan sova.

Idag när jag vaknade mådde jag bajs och jag kunde knappt gå för att det kändes som att hela rummet snurrade. Jag kan garantera att det inte var årets höjdpunkt så efter att Mr pojkvän tjatade på att jag skulle med han till Trafford center drog jag dit vilket resulterade till en piggare jag.
Dock börjar sängliggande jag komma fram så det kanske inte var så bra att gå ut iallafall.
Vi var i vilket fall även förbi posten och hämta lite julklappar som var en aning sena, men vem bry sig så länge dem nu var framme var det guld.
Klapparna var från min familj & mormor. Har tagit ett par bilder, men lägger upp dem sen och ska även försöka lägga upp bilder från min och hjärtats jul ihop.

Det kändes jätte konstigt att gå runt i Trafford och tänka att jag snart inte kommer kunna gå dit när jag vill. 
Jag och hjärtat har pratat lite smått om att komma tillbaka hit när allt blivit bättre där hemma, men vi har även pratat om lite framtidsplaner där hemma.
Nej så länge England alltid står kvar där den ska så finns det inget att oroa sig för.
Dessutom tror jag att jag vet vad jag ska plugga på på universitet så kanske är det next universitet för mig som gäller.
I vilket fall passar vi på att njuta så gott det går av Manchester nu när det börjar närma sig att ta farväl och tills nu har det gått bra.
Det kan nog också ha med att jag och Mr pojkvän spenderar oändligt mycket tid på att tröst shoppa. 
Tröst shopping för allt som hänt, tröst shopping för att vi ska dra snart och tröst shopping för att vi inte kommer kunna shoppa i Manchester på ett bra tag.

Nej, men som jag sagt innan det gäller att ta varje dag som den kommer och till en början kändes det extremt jobbigt, men som det ser ut just nu går det bättre än väntat. 
Tack Gud och tack min saknade andra pappa som ger mig så mycket motivation som möjligt. Våra tankar och hjärtan är med dig varje dag 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0