Jag minns då jag inte var ett så stort fann till "hela blogg världen," och jag är ju fortfarande ganska skeptisk till en del bloggar, men detta är det bästa sättet jag kan informera mina vänner om vad jag har för mig samt få gynna lite andra läsares vardag.

På tal om vänner började jag stört gråta idag när jag stod och lagade mat för en låt som jag har väldigt många minnen med spelades på MTV och jag säger det igen: It´s a living hell utan er mina vänner!

Ni är min vardag och att knappt kunna prata med er gör mig tokig så imorgon ska jag dra och köpa kort så kan vi planera när ni alla ska pluppa upp här för det börjar bli dags.

Sen är det också svårt att leva någonstans man inte är van vid, men vad gör man inte för att få uppleva en barndomsdröm.

Jag minns det som igår då jag satt i klassrummet när jag gick i 6an och drömde mig hit, mitt lilla England!

Dock var drömmen kanske lite finare, men tack gud har vi det bra jag klagar absolut inte, men jag kan inte rå för min överdrivna saknad för min familj och vänner.

Det har hänt mycket jag trott jag inte skulle klara och som jag alltid säger: Har man viljan så kan man klara av allt!

Ciao for now