Igår kväll vaknar jag upp kl. 5 på natten och börjar störtt gråta. Varför? Jo för det är inte fyra dagar kvar tills jag drar utan två!!
Jag har hela tiden tänk amen det är fyra dagar kvar och helt plötsligt insåg jag att shit nu är det två dagar kvar. Det är så jävla jobbigt för jag är äckligt glad för att äntligen få uppfylla en av mina drömmar sen barn men samtidigt är det ett stort kliv in i vuxenlivet och till en helt annan värld utan alla mina älsklingar.
Samtidgt så är jag inte så långt borta, 2 timmar med flyg men det känns svårar än det låter, men vill man någonting så länge som jag velat finns det inget annat val än att dra och se vad England har att erbjuda!
Men ja kan inte låta bli att hela tiden tänka vem ska nu komma och tjata om att jag måste äta frukt och borsta tänderna bra? ( en mamma till tandhygienist.) Vem ska sätta på hög musik och sen dansa framför mina vänner? (pappa.)
Vem ska hela tiden säga nej nu har du gårr ner för mycket i vikt och dagen efter säga har du gått upp igen? (mormor.)
Eller vilka kommer säga; Kan du aldrig lära dig att komma i tid? Sluta titta i spegeln så mycket! Du är ju verkligen speciellt och jag vet inte på vilket sätt! Är de du som har släppt dig? Ned rapar man framför andra? Stackars Ali!
Eller vilka kommer kalla mig koss, kott, Nedved, Ned, Nedish, goz, Nedaje An och ja nu låtar jag självmordsbenägen igen!
Jag har bara svårt att släppa taget i alla situationer och denna gång är det som svåras sen ja aldrig lämnat något i så här lång tid.
Men ska försöka ta mig samma och ja vet att jag alltid kan räkna med er och att vi ses! Ni vet nog vilka ja menar när ni läste texten. Älskar alla mina vänner ♥