Om en halvtimme blir min älsklings man 22 år och hans dags ska jag göra allt speciell!
Har redan förberet ett par bus till nu när han kommer och imorgon ska det bara bli mer och mer.
Är det bara jag som fortfarand blir chockad över hur tiden bara rullar och rullar?

Idag har jag vart med Ami och Jordi och även familjen som jag inte hade sett sen jag kom hem.
Packat upp har jag inte direkt lyckats göra, men det kommer.
Bland mina svaga sidor finns verkligen det här med att packa upp. Så himlans tråkigt helt enkelt!

Imorgon har jag bland mina sista kärlektioner sedan får vi se vad jag gör ifall man kör på en intensiv eller eget.
Hoppas verkligen på att fixa körkortet innan hösten, men får se hur det går!

Time for some love people..