Det börjar närma sig till att dra hem till Manchester.
Jag vet inte riktigt vad jag känner inför det och chansen att vi stannar kvar där är extremt liten sen vi redan har börjat bestämma våra nya mål här hemma i Sverige.
Det är ganska blandade känslor just nu för det känna bra samtidigt som det svider.
Ja mina vänner jag och hjärtat fortsätter ta dagarna som dem kommer, dag för dag..

Det här med att få sörja ut ordentligt och verkligen ta sin tid stämmer är ett måste,
Jag skulle ljuga om jag sa att jag och hjärtat inte har tjafsat en massa, bråkat med mina föräldrar osv. och vet ni varför?
Inte nog med att detta är så nytt för oss så är det ju heller inte konstigt att man lätt blir arg över små saker som i normal fall inte ens skulle märkas.
Det är så mycket känslor inblandade och man vet inte hur man ska kontrollera dem.

Om ni vill ha ett svar så fortsätt inte läsa, men min gissning skulle väl vara ta all den tid du behöver.
Visst låter det lätt?
Jag menar hur många människor skulle inte vilja bara vara hemma och låta tiden passera, men även för mycket tid kan bli skrämmande.
Varför jag inte riktigt gillar det här med att "ta sin tid" är nog för att jag inte har tålamod och vill bara att allt ska falla på sin plats igen.

Tänk er själva att se alla runt om dig leva sitt liv, gå och komma från jobbet, festa eller vad dem än gör för att ha kul och helt enkelt ha en rutin.
Man blir bara så arg av att veta att det var så man en gång hade det, men nu måste man ta det lugnt så att man inte senare bryter ihop.

Alla har en framtid och även en dröm dem kan uppfylla, men sen vilka som tar tag i de är en annan femma.
Ett hinder ska inte sätta stopp för oss tvärtom det kanske är denna väg som är rätt.
Vem vet vad som väntar på mig här i Sverige som jag kanske inte visste om.
Eller så kanske mitt andra mål, USA kommer äga rum snart.
Nej jag har ingen aning, men kanske är det bäst så.