Som många av er vet är jag hemma i Sverige nu.
Jag vet inte riktigt vad som händer runt om mig sen allt bara går så snabbt, men vad finns det att göra.
Att förlora någon man älskar ska ju såklart inte vara lätt, men så här svårt trodde jag ändå inte att det skulle vara.
Allt ser bara så annorlunda ut just nu. Inget är som förr..
Om jag bara kunde skriva hur jag och alla mår skulle jag gjort det, men det finns inga ord som kan förklara sorgen.
Allt känns bara så fel och tanken att det aldrig kommer kunna bli som förr dödar mig.
Om jag bara kunde dra tillbaka tiden hade jag inte tvekat, men drömma kan man också.

Jag hade precis fått ledigt från jobbet och våra vänner var på väg från Sverige.
Tre timmar efter att dem kommit får vi ett samtal och efter det blir allt svart.
Inget ser likadant ut, allt ser så sorligt och hemskt ut..

Jag vet att alla säger att jag och hjärtat behöver gråta ut och bara ta det lungt så vi kan smällta allt, men hur?
I ärlighetens namn är allt fortfarande oklart och man hänger inte med eller mest av allt är det förnekelse.
Jag vill inte acceptera det som har hänt, men jag vet också att jag snart måste göra det så att jag med tiden kan gå vidare.

Begravningen är imorgon och bara nu när jag skriver det har jag fortfarande svårt att inse vad jag egentligen håller på att skriva.
Det är bara så många tankar hit och dit och jag blir galen sen jag inte kan besvara dem.
Jag vet att jag måste hålla mig stark och speciellt för min älskling, men det är så svårt.
Att jag snart måste börja planera vad vi egentligen ska göra? Ska vi stanna kvar i Manchester eller flyttar vi hem?
Vad som händer i framtiden och mest av allt; Hur kommer en framtid utan vår älskade far att se ut?

Jag vet att jag skyller allt detta mest på dig Gud och jag vet också att det är fel, men det är så mycket lättare att skylla på någon änn att faktiskt acceptera detta.
Just nu går det inte att tänka rätt, men jag vet att vi klara oss igenom detta och framtiden kommer som den kommer helt enkelt.
Även om jag inte kan acceptera detta så kanske det var dags för han att återvända tillbaka till dig Gud.
Han var ju trotts allt en ängel!

Snälla Gud bortse ifrån mina otänkta kommentarer som jag då och då slänger ut på dig för den jag egentligen behöver mest av allt just nu är du.