Idag var jag och Mr pojkvän förbi stan och jag förbi jobbet för att säga upp mig och hämta mina saker.
Så snabbt jag kom in i affären hoppade alla på mig och tjatade om hur tomt det har vart utan mig.
Det hade t.om. kommit kunder och frågat efter mig. Känner mig verkligen stolt och skönt att allt slit gav resultat.
Det kändes så konstigt att vara där och så svårt att inse att jag snart skulle lämna det.
Visst kan jag komma tillbaka när saker och ting har löst sig där hemma, men vem vet vad som väntar mig nu.

I vilket fall byte jag nummer och fb med alla så vi kan fortsätta hålla kontakten och innan jag åker helt ska jag gå och köpa alla varsitt vykort. Vilka underbara minnen jag har med tjejerna och jag tackar Gud att jag har fått uppleva allt detta. Det är inte varje dag man stöter på så gulliga och godhjärtade människor som dessutom betalade mina kläder nu när jag köpte lite kläder innan jag gick. Vem vet kanske kommer jag tillbaka och denna gång jobbar som chef där, you never know..

När jag och Mr pojkvän gick runt på stan idag la jag verkligen märke till allt. Förr var man som britterna själva, stressad och ointresserad, men nu ville jag se allt för att kunna minnas det bästa av mitt nu andra hem.
Manchester kommer verkligen alltid kännas som vårt andra hem och vi är lyckligt lottade som fått  lära känna denna charmiga stad.

Efter vår dag på stan sitter vi nu och försöker små packa, men gud så mycket saker vi har att proppa ner.
Bara idag köpte vi en massa kläder och skor.

Det finns ju så mycket saker som inte finns där hemma så man måste jag passa på och hur vi ska få hem allt är en annan femma, men hem ska det!

Dags att packa, Ciao

mitt saknade jobb