Begravningen var igår och nu har det gått en vecka sedan du försvann.
Jag hade faktiskt inte trott att begravningen skulle göra mig starkare, men på något sätt har den det och mest av allt lättad. Såklart är det är ju långt ifrån bra, men bättre.
Dessutom hände ett par saker igår som jag utan tvekan kan säga var oväntade, men det fick oss alla att känna att även om du inte är här kroppsligt så är du här andligt.
Just nu är saker och ting svårare än någonsin och just därför ska jag försöka ge allt för att så småningom måste vi ändå återgå till våra liv.

Jag kan inte vara lyckligare för att ha haft dig i mitt liv för du var verkligen en ängel på denna jord.
Kanske därför var det dags för dig att återvända vad vet jag.
Frågar ni mig hade jag mer än allt önskat att saker och ting hade slutat annorlunda, men om jag fortsätter tänka så kommer jag aldrig kunna gå vidare.

Den 5 jan 09 är en dag jag aldrig kommer att glömma, men även den dagen då jag bestämde mig för att ge allt när det kommer till mitt nya liv som jag snart ska ta del av, ställa upp mer än någonsin för dem som behöver mig som mest och helst enkelt börja om på nytt.
Tack till alla som visat stöd och tack för allt ni gör för en dag kommer även jag göra det för er.

Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster