Idag firar jag och hjärtat två år tillsammans!
Helt sjukt att det gått två år nu och vet inte riktigt ifall det känns som att det gått snabbt eller mindre snabbt.
Tänk för två år sedan blev jag kär vilket inte alls var det jag hade tänkt och verkligen inte i den killen som idag är mitt allt.

Antar att det är nu jag ska berätta hur vi träffades så här har ni det:
För fyra år sedan träffades vi på en nyårsfest, men varken jag eller han la märke till varandra.
Vi sa knappt gott nytt år till varandra.
Sedan ett år efter träffades vi på en annan nyårsfest och även denna gång var det inte mer än 10 minuters snack och inget mer med det.

Jag hade kille och han levde ut singellivet och då och då skrev vi till varann på msn, men enbart för att man hade tråkigt eller för att man ville kolla läget, men fortfarande inget mer.
Sedan när jag var singel igen hade vi pratat vi mer på nätet, men inte setts sen nyårsfesten så jag vet inte vad som flög in i mig, men jag var ändå nära där han bodde så jag hörde av mig.

Vi träffades hos han och hela kvällen satt vi och pratade en massa strunt egentligen, men vi hade mycket gemensamt och vår vänskap hade precis börjat.
Ett år efter hördes vi av igen av en ren slump, men jag mådde ingen vidare då jag precis hade kommit ut ur ett rörigt förhållande.

Han hade tråkigt och tänkte att vi kunde hyra film, men ingen av oss tänkte mer än vänner då.
Den kvällen slutetade med vår första kyss!

Vi ringdes inte ofta eller sågs så mycket som vi borde, men kanske var det tack vare det som fick än att gå runt där med fjärilar i magen för jag tyckte inte om han på något annat sätt än en vän och detsamma var för han, men när han sen stod där framför mig ville jag mer.

Ju mer tiden gick ringdes vi mer ofta och sågs mer än förr, men fortfarande kändes det fel.
Jag njöt av att vara singel och förr var jag heller inte den tjejen som var ute efter förhållanden utan jag var den typiska singel tjejen.

Flera månder efter satt jag där i datasalen i skolan och när min kompis visade ett vimmelkort där han var med blev jag sur att han inte hade sagt att han vart ute!
Min kompis tittade konstigt på mig och sa, men ni är ju inte ihop och du är väl ändå inte så intresserad?
Den sekunden visste jag att jag ville mer!

Dagen jag fyllde 18 var han där och fick träffa alla vänner och to.m. min familj en snabbis och då hade vi vart ihop i snart ett halvår. 
Den dagen sa han att han älskade mig och jag hade verkligen väntat på det där!

Det var inte många som trodde vi skulle hålla och knappt jag gjorde det jag trodde vi skulle förbli goda vänner och kyssen som kom där var bara spontant, men idag kan jag inte se mig själv utan honom och om gud vill så ser vår framtid ljus ut ihop och det tror jag nog.

Idag ska vi vara tillsammans dock vet jag inte vad vi ska göra då han har planerat lite för sig själv så det får bli en överraskning.
Till alla er som inte tror att ni kommer hitta någon så leta eller vänta inte det kommer när det ska komma det kan jag lova och jag menar titta på mig!
Jag hade aldrig trott att jag två år efter skulle vara ihop med samma kille och inte vara singel, men som sagt er prins är på väg och kanske to.m. närmare er än ni tror!