Har inte bloggat på ettag då jag bara njutit av mr pojkväns sällskap och att vara klar med tentan!
Har även haft mycket att tänka på inför en del framtida beslut så nätet fick ta en paus från mig, men nu är jag tillbaka!

Sen mr pojkvän kom har vi haft film kvällar, vart på centrum, haft långa samtal om nätterna och tagit igen all tid utan varann vilket har vart underbart även om jag låter som en kärring som är ny kär!
Tentan har jag ingen aning om hur den gick, men jag gav verkligen 110% och kämpade så gott jag kunde som nu tar mig till det andra ämnet jag klurar på.
Ifall universitetet och Pr linjen var det rätta valet?

Nu har jag bott här och gått på universitetet i mer än två och en halv månader och som det känns just nu är det alldeles för många frågetecken som snurrar i mitt huvud.
Att universitetet är svårt är inte anledning för mig att känna som jag gör då man ska nå hinder och sedan växa och klå dem, men i mitt fall är det inte hinder som jag måste besegra utan ifall detta är vad jag ska göra?

Sen barn har jag stått där framför spegeln med kammen i högsta hugg och sjungit!
Drömmen då och nu är att jag ska se och höra mig själv på mtv, stå där på en scen och få sjunga och spendera dagar och nätter i en studio, men drömma kan man!

I mitt fall har jag försökt skriva låtar och skicka in dem, men i sista sekund blir jag alltid så rädd för vad jag ska få för svar och hur mitt liv kanske kommer ändras så jag har alltid struntat i det.
Idag håller jag på att skriva och mixa för fullt och känner att jag inte kommer få ro i själen om jag inte tar tag i min dröm för en sak vet jag är att inga drömmar är omöjliga att uppnå så länge man har viljan!

Jag har viljan, men jag är feg!
Har inte vågat ge min dröm en chans och dessa månader känner jag att nu vill jag ingen mer än att satsa på min dröm, men hur detta ska gå till när jag har enormt mycket plugg och nu inte ens vet ifall det är värt att kämpa för plugget har jag bara blivit mer förvirrad än förr.

Har pratat med en del nära och kära och känns skönt att veta att man har deras stöd i vilket beslut man än väljer, men en sak jag vet är att jag aldrig ger upp.
jag kämpar tills jag kan lämna något med ett leende på läpparna och just nu känner jag att jag har mer att ge!
Ska plugga och kämpa i skolan även om det känns som att det bara blir svårare och svårare så ska jag kämpa och sedan hålla på med musiken och en gång för alla ge allt!

Nu är det dags för pasta, plugga, film kväll, fia med knuff med min fluffrumpa, tatah!