Fy helvete vilken hemsk dag jag hade igår!
Under mina snart 21 år har jag aldrig behövt ringa ambulansen och det tackar jag gud för, men under mina snart två månad i London slutade dagen med att jag fick ringa 999.

Som jag nämt har jag haft feber och vart sjuk och i onsdag drog jag och jobbade fast jag hade feber då dem på jobbet typ tvinga mig att jobba.
Sedan igår kväll när jag sov vaknade jag flera gånger och mådde verkligen skit. Illamående och typ hade svårt att andas. Hade väldigt ont också, men lyckades ändå somna om.

På dagen ringde dem från jobbet igen och ville att jag skulle komma, men då sa jag ifrån! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna jobba vilket var bra att jag gjorde för runt eftermiddagen började mitt illamående bli värre och smärtan som jag kände kom tillbaka och det började liksom göra ont i hjärtat!

Mitt hjärta bultade väldigt ojämnt och för varje gång det bultade snabbt gjorde det extremt ont. Ringde min mamma och kände hur jag nästan fick svårt att andas. Ringde min morbror och det slutade med att vi fick ringa ambulansen som kom och hämtade mig och förde mig till akuten!

Där fick jag åka själv och sitta och vänta i akuten i flera timmar. Inte nog med att jag redan har en viss fobi för sjukhus så var jag nu helt själv i ett brittisk sjukhus. Inga vänner eller familj.
Det var en hemsk känsla att sitta där själv och man saknade verkligen hem!

Efter 4 timmar i akuten visade det sig att jag drabbats av en panikångest och måste se detta som en varningsklocka för händer det igen får dem ta in mig på sjukhuset vilket jag inte alls har lust med.
Läskigt och tråkigt att se hur mycket stress kan drabba en människa.

Läkaren förstod direkt att jag är äckligt stressad och vill hinna med allt. Jag har så mycket press och stress på mig själv och tråkigt nog är ju jag en av anledningarna att jag hamnade där igår!
Enligt min läkare borde jag ta en semester och kanske börja planera en resa hem om detta fortsätter och visst min hälsa är viktigare, men hem? Jag har någon månad till som jag vill hinna med!

Igår när jag kom hem var jag väldigt ledsen och kände verkligen hur illa detta gått.
Imorse när jag vaknade såg jag dock hur underbart gulliga vänner jag skaffat här som hade fått reda på att jag var i akuten igår och alla var skit arga över att jag inte ringt dem och känns skönt att veta att dem sedan imorse bara ring och messat för att kolla hur jag mår! Jag är inte så ensam bara för att jag inte är hemma vilket är lätt att man känner när man bor själv i ett annat land.

Nej detta var verkligen wake up call för min del och nu har jag två dagar ledigt för att vila och försöka komma till ro då mitt hjärta fortfarande gör ont då och då.
Måste lära mig att ta det lungt, inge mer stress för min del och ta varje dag som den kommer!

Jag är en människa som aldrig känner att jag gjort bra ifrån mig utan vill alltid göra mer och det är verkligen inte bra! Jag har t.ex. snart bott i London själv i 2 hela månder, vart utan kille, familj och vänner så länge, levt,skaffat boende och jobb här på egen och till och med fått ett arbete som stylist!

Även om jag skulle komma hem idag fattar jag inte riktigt vad jag åstadkommit vilket jag nu måste lära mig att göra! Jag är fan grymt duktig, men nu måste jag bara påminna mig själv det lite fler gånger!
Dags att bara spendera en dag med mig själv i lugn och ro, tatah!