Idag när jag vaknade hade jag tråkigt nog en känsla att denna dag varken skulle börja bra eller sluta bra vilket visade sig stämma till en viss del!
Har allmänt varit nere idag och mycket för att jag börjar bli orolig för boende och jag har ju jobbat mycket nu senaste så har heller inte haft tid att titta så noga som önskat!

Börjar dessutom som jag nämnt ettag nu sakna hem och såklart saknar man till människans största fiende enligt mig som är: tryggheten!
Jag är inte en människa som ger upp lätt, men dem senaste åren har mycket tråkigheter hänt som satt sina spår så visst kan jag ha förlorat mycket av den kraften jag en gång i tiden bar på!

En av anlednigarna och en stor en till varför jag kämpar i London och kom hit är för att jag ska växa och bli stark för vet att jag har det inom mig, men skulle jag vara hemma i Sverige i trygga lilla Sverige skulle jag aldrig finna den!
Däremot är det svårt. Visa dagar är lättare än andra och dagar som denna vill man bara ligga kvar i sängen och gråta!

På jobbet var det mycket som skulle göras och i början kändes det som att allt jag gjorde var fel! Efter några timmar började till och med mina kollegor se att jag var nere och en av dem sa du är den enda som gör din dag och bestämmer över ditt humör!
Alla har dåliga dagar, men efter att hon sa det försökte jag uppmuntra mig själv lite mer och då sålde jag ett av våra kort som är jätte svåra att få sålt och det behövde verkligen jag!

Nu är jag väldigt trött, sliten och såklart känner jag mig fortfarande en aning ledsen! Ringde och pratade med mamma vilket fick mig på lite bättre humör, men idag tänker jag tillåta mig själv att vara ledsen och imorgon är en ny dag som kan tas med storm!

En person som dock kan ge mig ett leende på läpparna (förutom alla gullisar där hemma) är ju såklart min älskade Barney Stinson!