Vad säger ni mina vänner?
Borde en del drömmar sluta som just en dröm eller kan man förverkliga sina drömmar.
Som jag skrev innan har det vart lite svårt med att fixa jobb, men såklart har det bara gått två veckor däremot har jag mycket press och stress på mig från alla håll just nu.

Varför jag ens är i London kanske inte många vet. Ibland får jag till och med påminna mig själv!
Jag är helt enkelt här för att jag drömt om att testa på att leva ett liv här dels för att jag gillar den brittiska kulturen och britter generellt, men en stor del för att jag känner att jag kan förverkliga en dröm jag haft just här.

Jag har som jag nämnt flera gånger en dröm om att någon dag stå på en scen för en stor publik och sjunga. Jag vill helt enkelt bli artist och jag vet att vägen dit är otroligt lång, men har jag ens börjat klättra för detta oändliga berg? Nej!

Nu när jag väl vill klättra så känner jag att jag lätt fastnar och till och med funderar på att sluta och detta när jag inte ens börjar klättra.
Mycket som hänt på dem senaste åren har såklart satt sina spår och jag har lyckats tvivla på mig själv vilket är synd för jag underskattar mig själv på så sätt.

Jag vill lyckas nå min dröm eller iallafall försöka nå den, men det är extremt svårt när ingen tror på dig.
Jag pratade med min morbror och med familjen där hemma och dem tror knappt att jag kan stanna i London om jag inte fixar jobb snart vilket inte alls känns så skönt att höra.

Just nu vill jag höra att jag kan fixa detta, men ibland får man helt enkelt tro på sig själv!
Den delen har jag svårt med då jag oftast vill ha stöd från andra, men just nu får jag tro på mig själv och påminna mig själv gång på gång varför jag kom hit!

Jag kom hit för att förverkliga min dröm att bo i London och för att kanske en dag kunna bli artist..
Som min älskade Karin säger: Vi föds ensamma och vi dör ensamma!