Minns ni vad jag sa om att kämpa? Kämpar man så går det!
Imorse när jag vaknade fixade jag mig för hade intervju för Karen Miller innan jag skulle till min första jobb dag på All Saint och under tiden jag fixade mig kände jag mig väldigt nere och från ingenstans känner jag hur ögonen fylls med tårar!

Idag saknade jag verkligen hem till min och mr pojkväns lägenhet, närhet, trygghet, familj och vänner!
Det är konstigt att påbörja ett nytt liv utan alla och speciellt min älskade mr pojkvän som jag verkligen saknar. 
Det går inte en enda dag då jag inte tänker och saknar honom, men tack gud för skype!

I vilket fall tog jag mig i samman och begav mig till stan. Karen Millen känner nog alla märkes freaks till som är ett väldigt dyrt, men riktigt snyggt märke och att få jobba där skulle inte bara vara en grym merit utan också nära mig då det tog mig hela 1 och 1 halvtimme att ta mig till All saint och då med tre bussbyten, men denna tar endast 20 min med en buss!

Var väldig nervös då detta var min andra intervju med dem då min första var en timmes arbetspass och jag gav verkligen mer än allt både då och nu så gav mitt arbete resultat? Absolut!
Det slutade med att jag fick jobbet på Karen Millen och jag valde därför att tacka nej till All Saints!
Imorgon har jag 4 timmar introduktion sedan börja jag så önska mig lycka till!

Var mot kvällen på pizza hut med Dijana och där skålade vi för att vi både lyckats fixa jobb!
Natti natt och Tatah!

I min lilla blå efter dem goda nyheterna!



Pizza hut



Dijana för mätt?