Vilken dag!
Först blev jag väckt av Mr pojkvän efter att vi enbart sovit i tre timmar var det absolut inte lätt att gå upp.
Vi skulle köra hans mamma och dessutom besöka hans pappas grav. Ja ni det känns så skumt att skriva om det som om det vore helt vanligt vilket det börjar bli.
Jag antar att detta är det dem menar med att gå vidare. Man saknar och saknar, men still life goes on

Sen drog vi och hämtade upp Mr pojkväns kusin och på vägen hem insåg vi hur sugna vi var på max så idag till frukost blev det max, mumms säger jag bara.
Jag tror jag har sagt det tusen gånger förr, men den blir bara aldrig gamal: Livet är för kort för att banta!

Sen la vi oss en "stund" runt tolv och hade hoppats på att vakna en timme efter, men istället vaknade vi klockan halv fem så dagen var i princip helt borta.
Drog hem och såklart orkade jag inte packa up det som fanns kvar så mitt rum ser fortfarande ut som ett horhus. Nej jag tror to.m. horerna tar illa upp när jag säger så.

Efter en lång härlig dusch kom även Arshi och Ami över och efter att dem drog sitter jag här nu med mr pojkvän och ska spela sims igen (ja, jag känner beroendet växa, men det är för sent för att stoppa det!)

Klockan är 03:00 och jag är som vanligt äckligt pigg.
I min säng ligger Katta sovandes och jag håller på att bli grön av avundsjuka. Varför kan inte det där vara jag?
Visst får jag skylla mig själv till stor del sen jag vaknade klockan två och det hade säkert blivit senare om inte min telefon hade ringt och väckt mig.

Att jag verkligen måste vända på mitt dygn är det inge snack om, men sen är det också så att jag inte tycker om att lägga mig tidigt. Jag är vad dem kallar en riktig natt människa.
Jag har faktiskt tänk då och då på att jag borde jobba som Dj, natt vakt eller jobba natt helt enkelt. Kanske börjar det bli dags för det jag menar "Dj nedved" låter väl inte så illa?

Sen måste jag också skylla på min kära pojkvän som inte heller är här. Ni förstår är man vad vid att sova bredvid en stor björn så är det nästan omöjligt att sova själv och jag tror inte Katta skulle tycka om att bli kramad hela natten.
Dock är jag inte själv om att inte kunna sova för just nu i andra luren har jag en vaken Mr pojkvän som heller inte kan sova en blund.

Det har nog mycket med vana att göra. Vi är ju inte riktigt vana vid att sova hemma igen eller utan varann så dags att börja vänja av sig iallafall lite . 

Eller så kanske jag borde inviga mitt sims spel. Ja, jag har köpt sims för jag minns hur jag älskade det förr och i sådana här tillfällen när man är rastlös eller sömnlös så kanske man kan få någon njutning av att se en sim gubbe sova gott.

Idag har jag knappt vart hemma så drf har jag heller inte bloggat som ni sett.
Först och främst så har jag äntligen fixat allt med jobbet så bye bye work. 
Sen till den bästa nyheten som är att Mr pojkväns mamma och moster kom hit idag.
Skönt för dem att få byta lite miljö och dessutom behöver vi hjälp med allt som ska hem. (jag får huvudvärk så snabbt jag tänker på det!)
Nej jag kommer aldrig sluta klaga på den ruttna idioten/erna som beslutade att man enbart fick ta med sig 20 kilo! 
Det löser sig nog, men nu ska jag få min beauty sleep, Ciao for now  

How i met your mother är en del av mitt och Mr pojkväns liv och Barney är verkligen någon vi alla behöver i vår tråkiga meningslösa liv (okej jag överdramatiserar, men det låter bättre så!)

Sjukt jobbig natt igår!
Efter att jag bloggade och satt vid datorn kände jag mig trött och vad händer?
Precis när jag lägger mig blir jag helt super pigg.
Det slutade med att Mr pojkvän vaknade upp av att jag pratade med mig själv och han lyckades få mig att somna någon timme efter.
Bojkotta sömn också eller iallafall natt sömn för jag är mörkrädd och att sova när det är dag är dessutom mysigare.(intalar mig själv det som hjälp på traven)

Idag var jag förbi jobbet igen för att kolla om jag kan få min lön som jag inte tog innan jag drog, men precis när jag kommer fram ska chefen dra, lucky me.
Så får ta mig dit tidigt imorgon istället. Tur att det är så kul att hälsa på där för varje gång jag drar dit fastnar jag minst en timme. Har så mycket att prata om med alla och det känns skönt att också kunna prata med människor som är utomstående. Kommer verkligen sakna alla dem!

Sen var vi bara på stan och jag lovar att jag ska lägga upp bilder på de jag köper, men just nu är lite fel tillfälle för det, men det kommer.

Ska dra och spela lite playstation med hjärtat nu, Ciao for now

Jag, jade & nat

Innan jag kom till England hade jag hört lite smått om dem, men sen jag började på mitt jobb och även på mitt förra jobb Zara lyssnade vi konstant på deras skiva och jag är helt kär i den skivan idag.
Vi behöver verkligen fler tjejgrupper och dem är verkligen en typisk tjej grupp. Min vän jordi har laddat ner deras skiva och även hon rekomenderar den stort.
Jag har även lagt upp deras senaste låt up i ett tidigare inlägg och här är mina andra favoriter.

Idag var jag och Mr pojkvän förbi stan och jag förbi jobbet för att säga upp mig och hämta mina saker.
Så snabbt jag kom in i affären hoppade alla på mig och tjatade om hur tomt det har vart utan mig.
Det hade t.om. kommit kunder och frågat efter mig. Känner mig verkligen stolt och skönt att allt slit gav resultat.
Det kändes så konstigt att vara där och så svårt att inse att jag snart skulle lämna det.
Visst kan jag komma tillbaka när saker och ting har löst sig där hemma, men vem vet vad som väntar mig nu.

I vilket fall byte jag nummer och fb med alla så vi kan fortsätta hålla kontakten och innan jag åker helt ska jag gå och köpa alla varsitt vykort. Vilka underbara minnen jag har med tjejerna och jag tackar Gud att jag har fått uppleva allt detta. Det är inte varje dag man stöter på så gulliga och godhjärtade människor som dessutom betalade mina kläder nu när jag köpte lite kläder innan jag gick. Vem vet kanske kommer jag tillbaka och denna gång jobbar som chef där, you never know..

När jag och Mr pojkvän gick runt på stan idag la jag verkligen märke till allt. Förr var man som britterna själva, stressad och ointresserad, men nu ville jag se allt för att kunna minnas det bästa av mitt nu andra hem.
Manchester kommer verkligen alltid kännas som vårt andra hem och vi är lyckligt lottade som fått  lära känna denna charmiga stad.

Efter vår dag på stan sitter vi nu och försöker små packa, men gud så mycket saker vi har att proppa ner.
Bara idag köpte vi en massa kläder och skor.

Det finns ju så mycket saker som inte finns där hemma så man måste jag passa på och hur vi ska få hem allt är en annan femma, men hem ska det!

Dags att packa, Ciao

mitt saknade jobb

Efter den dryga flygresan är vi hemma i Manchester nu.
Jag trodde inte att jag hade saknat det så värst, men så snabbt vi kom in i stan insåg jag hur tomt det har vart utan alla britter och Manchester i sig.
Men så snabbt vi kom till lägenheten saknade man hem för det är tomt utan alla där hemma.
Den här veckan innan vi flyttar tillbaka ska jag och Mr pojkvän ta det lungt och bara spendera tid med varann.
Som sagt ibland kan det vara riktigt bra att få komma bort när man mår dåligt och bara vila huvudet från alla tankar.
Dessutom har vi tänkt besöka lite ställen som vi inte hann med innan när vi jobbade.

I vilket fall ska jag komma fram till varför jag skrivit om Bree som rubrik.
När vi lämnade huset sist så hade vi så brottom och bara ville komma hem så städat var det minst sagt inte.
Så nu när vi kom hem var det överdrivet städat. Man fick nästan känslan av att askungen hade vart på besök!
Vilken människa trivs inte i en städad miljö? Men sen finns det också en gräns för ett överdrivet städat ställe vill man inte heller vista på.

Vi förstod att det hade flyttat in någon sen vår granne Tony knappt spollar efter sig.
Såklart gissade vi på engnällig tjej i hästsvans som nog var Bree van de kamp största idol. (Ush vad vi människor är fördomsfulla.)
Men icke sa nicke för istället var det en stor tatuerad kille som faktiskt var jätte trevlig.
Dock tror jag fortfarande att det ligger något skumt bakom hans överdrivna städning.

Nog pratat om vår nya granne. Nu ska vi dra och äta och sen bara ta det lungt och kanske ta och kolla på The notebook som jag fortfarande inte har sett, Ciao

Efter några minuters tänkande så hellre en Bree till granne än en som grisar överallt!

Det börjar närma sig till att dra hem till Manchester.
Jag vet inte riktigt vad jag känner inför det och chansen att vi stannar kvar där är extremt liten sen vi redan har börjat bestämma våra nya mål här hemma i Sverige.
Det är ganska blandade känslor just nu för det känna bra samtidigt som det svider.
Ja mina vänner jag och hjärtat fortsätter ta dagarna som dem kommer, dag för dag..

Det här med att få sörja ut ordentligt och verkligen ta sin tid stämmer är ett måste,
Jag skulle ljuga om jag sa att jag och hjärtat inte har tjafsat en massa, bråkat med mina föräldrar osv. och vet ni varför?
Inte nog med att detta är så nytt för oss så är det ju heller inte konstigt att man lätt blir arg över små saker som i normal fall inte ens skulle märkas.
Det är så mycket känslor inblandade och man vet inte hur man ska kontrollera dem.

Om ni vill ha ett svar så fortsätt inte läsa, men min gissning skulle väl vara ta all den tid du behöver.
Visst låter det lätt?
Jag menar hur många människor skulle inte vilja bara vara hemma och låta tiden passera, men även för mycket tid kan bli skrämmande.
Varför jag inte riktigt gillar det här med att "ta sin tid" är nog för att jag inte har tålamod och vill bara att allt ska falla på sin plats igen.

Tänk er själva att se alla runt om dig leva sitt liv, gå och komma från jobbet, festa eller vad dem än gör för att ha kul och helt enkelt ha en rutin.
Man blir bara så arg av att veta att det var så man en gång hade det, men nu måste man ta det lugnt så att man inte senare bryter ihop.

Alla har en framtid och även en dröm dem kan uppfylla, men sen vilka som tar tag i de är en annan femma.
Ett hinder ska inte sätta stopp för oss tvärtom det kanske är denna väg som är rätt.
Vem vet vad som väntar på mig här i Sverige som jag kanske inte visste om.
Eller så kanske mitt andra mål, USA kommer äga rum snart.
Nej jag har ingen aning, men kanske är det bäst så.

Begravningen var igår och nu har det gått en vecka sedan du försvann.
Jag hade faktiskt inte trott att begravningen skulle göra mig starkare, men på något sätt har den det och mest av allt lättad. Såklart är det är ju långt ifrån bra, men bättre.
Dessutom hände ett par saker igår som jag utan tvekan kan säga var oväntade, men det fick oss alla att känna att även om du inte är här kroppsligt så är du här andligt.
Just nu är saker och ting svårare än någonsin och just därför ska jag försöka ge allt för att så småningom måste vi ändå återgå till våra liv.

Jag kan inte vara lyckligare för att ha haft dig i mitt liv för du var verkligen en ängel på denna jord.
Kanske därför var det dags för dig att återvända vad vet jag.
Frågar ni mig hade jag mer än allt önskat att saker och ting hade slutat annorlunda, men om jag fortsätter tänka så kommer jag aldrig kunna gå vidare.

Den 5 jan 09 är en dag jag aldrig kommer att glömma, men även den dagen då jag bestämde mig för att ge allt när det kommer till mitt nya liv som jag snart ska ta del av, ställa upp mer än någonsin för dem som behöver mig som mest och helst enkelt börja om på nytt.
Tack till alla som visat stöd och tack för allt ni gör för en dag kommer även jag göra det för er.

Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster